Jullov i rymden

Rymdskolan har jullov. Men inte på jorden. Kristallstaden och alla andra rymdstäder, forskningsstationer och hotell i omloppsbana har försatt jorden i karantän. Pandemivarning har utfärdats på hemplaneten, och mamma och pappa och syskon och klasskamrater och mer eller mindre hela mänskligheten måste vaccineras. Inget jullov på jorden, och inga besökare därifrån är välkomna. Skylonskeppet svävar sysslolösa i rymdhamnen i Kristallstadens nav.

Okej. Alltså behöver Linux och gänget något att göra, annars kommer psykboten bryta ihop (hemlängtan är en mäktig kraft som drabbar somliga med förlamande kraft). Ett spel är en bra idé, på det uppiggande temat pandemi. Jag tänker brädspelet Pandemic med sin utmärkta idé att spelarna tillsammans spelar mot sjukdomen (brädet). Lägg till källforskning – Smittskyddsinstitutet, Folkhälsoinstitutet, rollspel och simuleringar utförda av myndigheter i samverkan, WHO, andra källor och lägg till spekulativt sf-tänk = framtidspandemispel. Plus lite hjälp från någon som råkar läsa det här?

Jag tänker ett beta-spel, som tjugo elever i Rymdskolan är med och hårdtestar. WHO och Z-Man (eftersom jag ändå tänker stjäla, inspireras av Pandemic kan jag lika gärna ge dem cred) sponsar. Det sitter spelare i Bangalore, Shanghai, Toronto, Rio de Janeiro, Nairobi och Geneve också. Spelet pågår dygnet runt (”Och förresten, en liten detalj”, sade Rufus. ”En pandemi sover inte. Inte ni heller. Åtminstone inte som ni brukar. Laget får sova i skift. Och det är ju inte natt samtidigt någonstans ändå, eller hur?”). Laget måste besegra pandemin – virus, luftburet – på sju dagar, annars går mänskligheten under.

Spelarna sitter Rymdskolan små skärmrum. I stället för att spela mot brädet, tänker jag mig att WHO har en enorm databas med all fakta som existerar om pandemier. Där finns också knappar märkta vaccin, sjukvård, flygplatser, stora städer, flygplatser och andra väsentliga samhällsfunktioner. Stockholm har en knapp, till exempel. När Linux blinkar på den, öppnar sig olika flikar – tåg & tunnelbanenätet, elförsörjning, vatten och andra viktiga samhällsfunktioner, men även Stockholm alla skolor (han hittar sin egen skola, zoomar in och ser den i realtid på väggskärmen), stora arbetsplaster och så vidare.

Smittan börjar på Sri Lanka (en ö, lätt att isolera), men sprider sig sedan på tåget mellan Cheani och Mumbai och dramatiken börjar.

I verkligheten kommer ett pandemiutbrott i en svensk stad förmodligen resultera i en katastrof. Smittskyddsinstitutet gjorde en simulering av en pandemi i storstadsregionen Malmö. Det visade sig att icke-medicinska åtgärder i stort sett är verkningslösa. I simuleringen stängdes Malmös skolor och barnen fick stanna hemma för att begränsa smittspridningen. Sedan stängdes arbetsplatser och folk fick jobba hemifrån. Till sist vidtog man åtgärder för att minska resandeströmmarna.

Resultat? Smittspridningen minskade med några få procent. Människor möts ändå, och den stora smittkällan blev i stället i hemmen och i grannskapet (försök hålla barn inlåsta på sina rum den som kan). Vi är ju sociala varelser. Och det är livsfarligt att hamna på sjukhus, för är du inte redan smittad kommer du förmodligen att bli det där...

Otäck läsning, särskilt med tanke på att klimatförändringarna i världen i framtiden med all sannolikhet kommer att öka risken för pandemier. Men om någon har feedback på ovanstående, tar jag gärna emot det. Förklarande fotnot för den som kanske undrar: Jag har skrivit två sf-böcker för ungdomar (Linux - Uttagningen och Linux – Kristallstaden) och är för närvarande begravd i del tre.

Och Indien? Trettiograder i luften, några grader svalare i vattnet (om någon undrar). Jag är inte riktigt bekväm på Gokarna Beach. Två slags turister på strandkaféerna: coola indier i Adams ålder som dricker Kingfisher och röker samt (i mina ögon) mindre coola backpackers i Adams ålder som dricker stora Kingfisher och röker. Det finns också en koloni män i min ålder som hänger på Dolphin Café på kvällarna; magra vita män med långt, tunt hår eller mycket hår uppsatt i tofs mitt på huvudet och skägg. En del har nog stannat i tiden här på Gokarna Beach, i sanden och ganjan och livet. Jag drack en Kingfisher och iakttog dem förstulet. De var vackra, på något vis; jag hade gärna velat prata med dem om deras livsöden men vågade inte gå över och slå mig ner.

Sitter på Café Nirvana med fötterna i sanden och skriver det här. Van Morrison i högtalarna. Skyltar förkunnar att det är strängt förbjudet att röka ganja och charas. Men av doften att döma kan inte alla läsa. Tog ett dopp, men fick skynda mig upp då en ko tänkte äta mina kläder. Jag tog inga bilder på kattungen som råkat hoppa in på toan på rummet och inte kunde ta sig ut igen. Däremot schasade jag vänligt men bestämt ut den. En inte helt ovanlig trafikolycka på vägarna här (stod det i lokaltidningen jag köpte) är för övrigt krock med apa.

Med plastsmak i rumpan, för här är alla stolar av härlig plast

Maths

Maths i Indien

Vår kollega Maths har åkt till Indien över vintern och skickar små rapporter hem. Här kommer den första.

Arlanda, gate 36, SAS Stockholm-Bryssel kl 06.35.

Jag är omgiven av män i lediga kostymer och välstrukna och lagom färgglada skjortor och kvinnor i mörkblå kjolar och klackar som målmedvetet hamrar mot terminalens furugolv. Det här är med all sannolikhet människor på viktigt byråkratiskt EU-uppdrag; de pendlar Stockholm-Bryssel varje vecka, kanske över dagen, och återvänder utmattade sent om aftonen till hemmet och familjen med en stor Toblerone på köksbordet till barnen på morgonen.

Inte vet jag. Jag är bara en bokhandlare som smiter från julhandeln, förklädd till författare med en deadline i bagaget. Mitt mål Indien, uppdrag att skriva.

JetAir Bryssel-Mumbai, kl 10.20

Jag är sist ombord. Efter att skyndat förbi minst tio olika caféer och restauranger på väg mot gate A40 stannade jag till på den elfte och köpte en baguette och mineralvatten. Slog mig ned och tryckte i mig den. Skyndade vidare. Jag springer ombord på planet, en Airbus, mycket större än det lilla SAS-planet. Seat 44E, middle section, over there, sir. Jag lyfter blicken, i tankarna kvar i EU-världen, och ser in i planet. Det är indier överallt! I varenda flygplansstol i fönsterraderna och i den breda mittsektionen. Färgskalan är annorlunda, ljudnivån högre, det doftar på ett annat sätt och förväntningarna som vilar i luften är annorlunda. Här pendlar vi inte, vi reser, vi ska sitta still i den här fåtöljen i nio timmar, slå dig ner, främling, du är på väg till Indien.

Jag blir glad, trots att det inte finns någon seat 45E bakom seat 44E utan en toalett. Mannen på 44D som tvingas resa på sig för att släppa in mig är en något åldrad indisk hunk med mycket muskler och armband i silver och några i färgglatt tyg och en stor ring på fingret. På andra sidan ett äldre indiskt par. Kvinnan har sari, mannen snarkar tyst. Jag är också trött, men vill ju inte missa den med all säkerhet härliga flygplanslunchen. Jag ser med oro att ett oerhört spralligt litet barn sitter snett framför mig. Jag tycker inte om barn på flygplan, trots att jag har själv har befunnit mig i samma situation som mamman i stolen bredvid. En indisk feelgood-film börjar på den lilla skärmen på fåtöljryggen hos kvinnan snett framför. Det förefaller som en vacker kvinna jobbar på nattklubb, men i hemlighet har en son som arbetsgivaren inte känner till. En kväll dyker pojken oväntat upp när mamma står på scen och sjunger. Han har feber och vet inte vad han ska ta sig till. Pojken blir brutalt utsparkad, och mamma låtsas först som ingenting. Men arbetsgivaren har förstått sambandet och avskedar henne omedelbart. Pojken gråter. Mamma gråter.

Vänta! Hur tänker du nu? Barn som gråter? En indisk hunk? Menar du Hulk, kanske? Är han grön?Har du glömt att du bloggar hos Sf-bokhandeln? Att läsarna där är ointresserade av resereportage från Indien? Besök åtminstone planeterna i solsystemet, om du nödvändigtvis måste skriva om dina resor. Eller de oupptäckta länderna bortom Midgård eller Let's Go New Crobuzon eller något.

Var inte rädda. Rymden är med mig (rymden är alltid med mig). Under mitt bloggande i Indien tänker jag i all enkelhet presentera ett nytt politiskt parti (Marspartiet) med tillhörande manifest med syfte att rädda jorden från undergången. Jag kommer att skriva om Jo Waltons roman The Just City där Athena och Apollo har ett Platonlajv på Atlantis för att se om Staten fungerar. Och på tal om gudar brukar Gud med versalt G (han är ju maktfullkomlig) leta sig in i mina texter, antingen jag vill det eller inte, ni är varnade. Och så vill jag skriva om att skriva science fiction, det är ju därför jag sitter på det här flygplanet. I mitten av december är det en stor indisk litteraturfestival i Panjabi, jag tänkte åka dit och rapportera vad som händer där. Jag har också med mig Zack O'Yeahs 700-sidiga biografi över Gandhi och...

...och lite sedan gjorde jag det här och sedan det där och åt det här och drack det här och blev magsjuk där...

Lunchen rullar förbi. Nej, det var dryckesvagnen. What would you like to drink, sir? Water, please, and... Vodka och gin sticker upp bland flaskorna på vagnen. Tänk om jag skulle ta en drink före maten? Bara så där? Men här finns kulturella gränser, murar som sträcker sig mot himlen med taggtråd överst. Sprit till lunch? Nej, otänkbart. Vin däremot, det är ju en helt annan sak... red wine, please. Hulken sveper ett glas äpplejuice och ber om ett till. Han rapar. På hans stolsskärm ser jag ett schackbräde. Jag får inte i hop bilden av honom.

Väntan på mat. Ett barn gråter någonstans. En skäggprydd miljonär med intresse i blomsterbranschen anställer den olyckliga mamman. Det ser ut som om mamman har stor talang för trädgårdsarbete på högre, mer estetisk nivå. Av någon anledning vill miljonären att hon följer med på ett jobb i Dubai. Han är all business, men det är som om han bär på en hemlighet, ett svårmod som fördunklar hans liv.

Veggie, väser hunken när matvagnen kommer, som för att ytterligare förbrylla mig. Veggie, väser jag också, av bara farten. Vi packar upp den genomtänkt förpackade maten. Jag är uppvuxen i Småland, där människor är lika sällsynta som granar på ett kalhygge. Därför, när hunken med stor entusiasm går lös på förpackningar och börjar äta och hans håriga armar oavbrutet nuddar vid mina, inkräktar han på min sociala sfär eller bekvämlighetszon eller vad det nu heter. Ska jag säga åt honom att sluta? Slå till honom på bicepsen?

Maths! Drick upp ditt vin, luta dig bakåt, sov. Över en miljard indier väntar dig. Snart är du i Mumbai. Där ska du träffa din son Adam, som kommer med en annan flight från Paris. Sedan vidare. Allt är bra, sov nu, sov...

Maths

Bibelcitat

Det händer att vi hittar bibelcitat instoppade mellan sidorna i böcker på våra hyllor. Ingen särskild genre eller avdelning, slumpartat, oväntat, ut trillar en liten lapp med ett budskap. Jesus dog för dina synder.

Så är det kanske. Men vem som på detta sätt förkunnar Ordet har vi inte lyckats lista ut, ej heller syftet.(omvända förtappade själar som läser Neil Gaiman, Jim Butcher eller Philip Pullman? Lycka till...)

Kanske saknar citatförkunnaren bibeln i Sf-Bokhandelns sortiment, och bestämt sig för att göra något åt det. Och det stämmer. Vi säljer inte bibeln. Inte koranen heller, och inte Mormons bok eller Bhagavadgita eller någon annan religiös urkund. I och för sig passar de in i Sf-bokhandelns affärsidé (allt som inte är verkligt är roligt), men när det handlar om att tro på det overkliga är det inget för oss.

Och var skulle vi ställa bibeln? På hyllan för mytologi, tillsammans med American Indian Myths And Legends och Gods and Heroes of Ancient Greece? Eller på fantasy, underavdelningen antologier, tillsammans med Fearie Tales – Stories of the Grimm and Gruesome och Zombies vs Unicorns? Eller på G som i Gud? Måhända bättre att inte ställa ut den alls...

Ibland, i kassan, får jag frågan Har ni ...(dämpad röst, snabba blickar runt omkring) ...The Satanic Bible? Nej. Av samma skäl som ovan. Tro gärna på Satan om du vill, men hos oss hör han inte hemma. Jag har för övrigt försökt läsa Satansbibeln, men inte var det mycket satan i den, mest Tänk på dig själv och skit i andra, hemmahörande en bra bit ut på högerkanten och dessutom tråkig som fan (ursäkta, haha) att läsa.

Kanske dog Jesus för våra synder. En gång i tiden, när jag var en liten gosse med Jesus i mitt hjärta och med glädje styrde stegen mot söndagsskolan, var jag övertygad om den saken. Det var trösterikt när jag oroade mig för att ljuga, svära eller till och med att bara tänka på sådant som var syndigt. Numera anser jag att det inte finns någon gud förutom Vetenskapen, och att Hubbleteleskopet är dess profet. Jag är en avfälling, och en bidragande orsak är att Vetenskapen inte ställer krav på rätt och fel och gott och ont och ger mig dåligt samvete för min mänskliga natur, för den jag är.

 

Slår det mig oväntat, när jag sitter och skriver det här, en vanlig eftermiddag i februari.

 

Det hände i morgon 5 december 2092

(ur Sf-Bokhandelns personalblad)

På söndagar (kl 14.00) i juletid sjunger Fasansfulla kören stämningsfulla julsånger inspirerade av HP Lovecraft i Göteborgsbutiken. Luciadagen dessutom cosplaylussetåg i samband med mangaeventet Con-Fusion. I  Stockholm slår vi samma dag till med lussesånger på alviska med Forodrims julkör.

43 kollin sälar med mera kommer från Japan fredag eller i början nästa vecka. Vi skickar till Göteborg och Malmö så fort vi packat upp lådorna.

Glöm inte att larma alla mössor och all annan textil! Olarmad mössa har visat sig vara oemotståndlig för spontansnattaren.

Jag, Maths, har beställt 50 (femtio) dammhanddukar! Leverans torsdag. Och Katrin Basic toapapper och pappershanddukar. Nu förändras allt!

Kundfrågor: Om du sätter upp böcker, är du även en kringvandrande frågedisk.

Trollstavslådor ska finnas i skåpet längst ner. Andra tomma lådar ska vara vid källardörren. Vi byter trollstavar som inte fungerar. Åtminstone när det är barn som kommer tillbaka och är ledsna. Senast liten gosse med Voldemorts stav och tillkämpat leende pappa i bakgrunden.

Märkliga frågor från kunder i Sf-bokhandeln, del 1 (ur Sf-Bokhandelns internblogg):

”Har ni inga riktiga böcker?”

"Har ni böcker om lastbilar?”

”Hej! Jag letar efter en bok. Det var en drake på framsidan.”

”Robin Hobb? Jag vill ha böcker där drakarna är lite mer som i verkligheten”

Morgonpigga kunder II -

Sent i november, gråtunga skyar över Västerlånggatan. Regn i luften som hotar att falla, men nöjer sig med en enstaka droppe här, en annan där. Kaffekoppen i handen, dagens första klunk. Tillvaron är svartvit, men för varje klunk bryggmaletbeskt kaffe får hus och människor och himlen färgen åter. Mest novembergrått, men i alla fall.

Hålet i gatan är lagat. Andys fruktbil rullar förbi. Ett cykelbud. En sopbil stannar till och fyller buken med svarta matavfallssäckar, tuggar och sväljer, rapar belåtet och rullar vidare mot nästa restaurang och nästa. Tystnad. Stockholm brusar i bakgrunden.

Men se! Där borta nalkas dagens första barnvagnsman. Och någonstans i gränderna hörs det finska tungomålet talas. Cinderella eller Birka Paradis har angjort Stadsgårdshamnen, släppt lös nattens fångst av shoppingsugna östersjöresenären som styrt stegen mot närbelägna Gamla stan.

Spaning (stereotypvarning):

De flesta finländska turister är familjer med otäckt överenergiska barn som förtjust ropar Minecraft! och Dart Vader! när de får syn på vårt skyltfönster. Fast på finska, med långa och många vokaler – Maaainkräfftiäa! och Daarth Vederi!! Föräldrarna, något mer dämpade, ser sig förundrat omkring och undrar vad det är för värld de klivit in i.

Andra är yngre, svartklädda och har t-shirts med märkliga budskap. Killar i sällskapet har alltid långt, vanvårdat hår. De vet i vilken värld de befinner sig i, och vet vad de vill ha – Lovecraft, Neil Gaiman, kul Doctor Who-pryl och Elder Sign från spelavdelningen. De är undantagslöst trevliga.

Ytterligare en grupp - försvinnande liten men den finns – utgörs av häpnadsväckande glada och högljudda båtresenären från Helsingfors. Alkoholstarka ölburkar märkta med 7,2% och 8,1% är deras signum, och en andedräkt som kan slå omkull en vuxen man eller kvinna på fem meters håll. Men en gång för länge sedan bodde jag i Göteborg och tyckte att livets mening var att åka båt till Fredrikshavn och dricka obegripliga mängder dansk öl, så jag moraliserar inte.

Camilla – tungt tatuerad med Freddy Kruger, Pinhead, Jason, Alien vs Predator och med en e-cigarett i munnen -tittar ut genom dörren och nickar mot Espressohouse och sedan mot kassan. ”Visst”, säger jag. ”Jag tar över.” En kort sekund undrar jag var det var i kaffet egentligen, för Camilla har någon sorts färgexplosion på huvudet. Men det är bara en My Little Pony-mössa som hon den här morgonen har valt att förgylla allas vår tillvaro med.

Oktober, fredag

Börsrapport från Sf-bokhandeln:

“Nedgången för vampyrer fortsätter och ännu syns inga tecken på återhämtning efter All Time High för ett par år sedan. Zombiertrenden utvecklas svagt, men vi vill varna för ett stigande inflationstryck på levande döda. Efterfrågan på klassisk varulv är fortsatt obetydlig, medan romantisk varulv är uppåt (om än från en låg nivå). Skräckgenren som helhet har en starkt vikande tendens. 

Marknaden för alver och orcher står och väger. Däremot märker vi ett extra stort fokus på världar med lågintensiv magi och alltför många huvudpersoner för läsaren att hålla reda på. I sf-genren ser vi en viss rekyl uppåt för robotar, androider och AI-intelligenser samt för kolonialiseringen av vårt solsystem i den nära framtiden. Trenden för  totalitära, framtida samhällen skildrade i första person av en kvinnlig huvudperson som tvingas till svåra val och omöjliga uppgifter är fortsatt mycket stark.”

Kommentar från vår börsanalytiker: Ingen kommer undan de  marknadsekonomiska makterna, inte ens varelser och väsen som icke är. Gäller särskilt dystopier. Aldrig förut har civilisationen (nästan) gått under på så många olika (men bara skissartat antydda) sätt. Aldrig förut har totalitära samhällen förtryckt medborgarna så underhållande. 

Extra! Linux Uttagningen och Linux Kristallstaden - två sällsamt spännande och gripande böcker om en pojke i framtidens Stockholm och hans drömmar om rymden och allt underbart som händer där - har av en synnerligen ojävig börsanalytiker i din närhet utsetts till Veckans börsraket.

Sf-Bokhandeln fredag

(Se upp för högtravande bildspråk mot slutet.)

Klockan i Tyska kyrkan slår tio långsamma slag. Jag tar bort STÄNGT-skylten, låser upp och står med kaffekopp i hand en stund på Västerlånggatan. Ett fint regn faller, det är grått och dunkelt i gränderna och knappt en människa i sikte. En ilsken glassbil backar högljutt tillbaka mot Slottsbacken, ty Gatukontoret har grävt ett hål mitt i gatan men glömt att sätta ut den trekantiga gubben som gräver-skylten.

Jag föreställer mig att någon som sökt skydd från regnet inne på Espresso House mitt emot lyfter blicken och drar slutsatsen att mannen där på andra sidan gatan med kaffekoppen i handen inte kommer att få några kunder den här förmiddagen. Kanske känner hen ett stygn av medlidande. Stackars bokhandlare. Men. Det finns alltid, alla dagar i veckan, morgonpigga män med barnvagnar.

Det är enkelt att bevisa. Välkommen valfri morgon till Sf-Bokhandeln och se själv. Vi har minst två ensamkommande män med barnvagn i butiken varje förmiddag. Som parkerar fel bland böcker och prylar och artikulerar högljutt allt de ser. Den här farbrorn heter DARTH VADER, och det lilla gröna gubben här är YODA. Nej, inte ÅDA. YÅÅÅÅÅÅÅDA! Som sedan smiter upp på spelavdelningen för lillan råkade visst mot alla odds somna. Ursäkta, jobbar du här? Kan du hålla ett öga på Leia? Klart att jag kan.

Och jag säger inte: Du lurar dig själv, du pappa med barnvagn mitt livet. Reglerna är annorlunda, du har bara inte upptäckt det ännu. Och du har redan införskaffat expansionen, men inte till Eldritch Horror Board Game som du så ömt håller i famnen, utan till själva livet så som du trodde att det var. Brädspelet kommer att packas upp men inte spelas, inte på den här sidan om dagistillvaron i alla fall, de gamla gudarna får ostört fortsätta slingra tentakler över världen.

Men var inte rädd. Fortsätt YÅÅÅÅÅDA! dig, rulla vagnen och följ med glädje expansionens nya regler genom livet. Då kommer du en dag att hitta Eldritch Horror-lådan på vindsförrådet, bära ned den och titta på frågande lilla Leia som nu har blivit stor. Och hon kommer att se den nästan självlysande glädjen i dina ögon och nicka jakande. Sedan sitter ni bland mystery- och researchkort och tillsammans – äntligen! - besegrar de gamla gudarna och räddar världen från mörkret.

Maths