The Bone Clocks

För oss SF-läsare är David Mitchell mest känd för sin roman Cloud Atlas, vilken även blivit en förvånansvärt bra film. Hans nya bok är upplagd efter ett liknande mönster. Boken öppnar med Holly Sykes, en 15-årig tjej som bor i en minde stad i södra England. Det är 80-tal, Thatcher regerar och det mesta är grått och trist. Det enda som lyser upp Hollys liv är pojkvännen Vinny. Hennes mor är inte särskilt glad över detta, då Vinny är en bra bit äldre än Holly. Efter ett uppslitande gräl ger sig Holly ut i världen, och den är märkligare än hon någonsin kunnat tro. Hon har tidigare i sin barndom hört röster, något hon kallade ”radiofolket”. Det var lösryckta röster som babblade på i bakgrunden. Efter ett besök hos doktor Marinus försvann de. Hon har också haft ett möte med en kvinna i sitt flickrum. Ett möte som kändes väldigt verkligt, men hon försvann lika plötsligt som hon kom när pappa tittade in i rummet. Nu när Holly är ute på egen hand i världen, kommer dessa upplevelser tillbaka och mystiska upplevelser staplas på varandra. Som om det inte vore svårt nog att vara 15 år och vara osams med mamma, sviken av både pojkvän och bästa kompisen.

Hollys liv bildar stommen genom hela boken, även om synvinkeln växlar mellan ett flertal andra protagonister, så är det ändå Holly som är centrum för berättelsen. Holly upptäcker efter hand att hon är mer eller mindre inblandad i en strid som svallar fram och tillbaka genom århundradena mellan Horologerna och Anchoriterna. Det står snabbt klart att anchoriterna inte är några trevliga typer. De är ute efter makt och evigt liv. “Power is lost or won, never created or destroyed… Power is crack cocaine for your ego and battery acid for your soul… Power’s comings and goings from host to host… are the plot of history… Power itself is amoral… Power is watching you.”

Evigt liv uppnår de genom att med våld ta över andras kroppar, medan horologerna gör det på ett fredligare frivilligt vis, och ibland delar kroppar med ”ursprungsägarna”. Anchoriterna är fast beslutna att utrota alla Horologer, och Horologerna har nu en komplicerad plan för att göra slut på anchoriterna. För tidigare läsare av Mitchels verk, så kan man känna igen diverse karaktärer som poppar upp här och var. Mitchell säger: ”Alla mina romaner är expansioner, eller kapitel i en slags über-bok, en del av ett universum som alla mina romaner utgör”. Även hans tidiga mer konventionella romaner får nu plötsligt dimensioner av gömd fantasy. Genom hela boken för Mitchell flera metaresonemang och låter till och med en karaktär förebåda kritik mot boken: ”En bok kan inte vara halvfantasy på samma sätt som att en kvinna inte kan vara till hälften gravid”.

Det är med andra ord en roman som har många lager av komplexitet, men som ändå är lättläst. En riktig läsfest för alla Mitchellfans och alla vi som vill ha lite mer substans i läsningen. 

Glenn Petersen

The Cold War - films, games and reading

Yesterday, November 9th marked the 25th anniversary of the fall of the Berlin Wall. The Cold War allowed artists to explore new ideas in storytelling, as the world around them began to take darker shades of gray, so too were the stories. Countless dreamers around the world tried to keep the looming thought of nuclear proliferation away, while others forced you to live it through their work. There are many classic titles from this era, books and films that are essential reading in everyone's collection. Today I'm going to share a few that have been on my mind this past weekend. 

Kurt Vonnegut will always be known and remembered for his masterpiece Slaughterhouse 5, but it is Cat's Cradle that I want to briefly mention here. Here Vonnegut uses satire and black humor to reveal the stupidity of America's scientific/military/religious bureaucracy that had brought the world to the brink of extermination in the early 1960s. 

The Long Tomorrow by Leigh Brackett is a grim dark view into what might have been. Set two geneations after the total annihilation of civilization humanity begins to rebuild in scattered small towns. Brackett paints a paranoid and fearful world where cities and science has become a taboo idea and even outlawed, and the most dangerous thing is the thirst for knowledge. 

Invasion of the Body Snatchers and its numerous film adaptations is classic American Cold War pseudo propaganda at its best, or perhaps worst. A grim plot has been set in motion by unseen forces to infiltrate a small town and turn all its citizens into blind, submissive beings of hive mind horror! With a metaphore so thinly veiled it borders on camp, be sure to revisit this timecapsule of sheer delight on either book or film. 

Games are my specialty so I had to squeeze at least one on this list today. In Twilight Struggle, players compete for political dominion of the world as either the USSR or USA. The game simulates early, mid, and late stages of the war. The game brilliantly captures the feeling of each player playing as a tyrant, balancing influence in the face of nuclear war in order to race for arms and technology. We can read about history, but why I love Twilight Struggle is it asks you to actively participate in it, the decisions and choices between economic suffering, civil unrest, power, influence, are all yours to make. 

And finally, Lavie Tidhar's Violent Century is a novel that I have not read, but last week when I mentioned the Cold War to a colleague of mine, the wonderful Glenn from our Göteborgsbutik, he insisted that I had to mention this one. To quote Io9: "World Fantasy Award-winning author Lavie Tidhar has already gone to some dark, strange places - but in The Violent Century, his brilliant Cold War epic, he does the closest thing we've seen to Alan Moore's Watchmen in book form. And along the way, he questions what it means to be a hero." I'm sold already, and have preordered my copy, I suggest you do the same. 

Andres

Oktober, fredag

Börsrapport från Sf-bokhandeln:

“Nedgången för vampyrer fortsätter och ännu syns inga tecken på återhämtning efter All Time High för ett par år sedan. Zombiertrenden utvecklas svagt, men vi vill varna för ett stigande inflationstryck på levande döda. Efterfrågan på klassisk varulv är fortsatt obetydlig, medan romantisk varulv är uppåt (om än från en låg nivå). Skräckgenren som helhet har en starkt vikande tendens. 

Marknaden för alver och orcher står och väger. Däremot märker vi ett extra stort fokus på världar med lågintensiv magi och alltför många huvudpersoner för läsaren att hålla reda på. I sf-genren ser vi en viss rekyl uppåt för robotar, androider och AI-intelligenser samt för kolonialiseringen av vårt solsystem i den nära framtiden. Trenden för  totalitära, framtida samhällen skildrade i första person av en kvinnlig huvudperson som tvingas till svåra val och omöjliga uppgifter är fortsatt mycket stark.”

Kommentar från vår börsanalytiker: Ingen kommer undan de  marknadsekonomiska makterna, inte ens varelser och väsen som icke är. Gäller särskilt dystopier. Aldrig förut har civilisationen (nästan) gått under på så många olika (men bara skissartat antydda) sätt. Aldrig förut har totalitära samhällen förtryckt medborgarna så underhållande. 

Extra! Linux Uttagningen och Linux Kristallstaden - två sällsamt spännande och gripande böcker om en pojke i framtidens Stockholm och hans drömmar om rymden och allt underbart som händer där - har av en synnerligen ojävig börsanalytiker i din närhet utsetts till Veckans börsraket.

Sf-Bokhandeln fredag

(Se upp för högtravande bildspråk mot slutet.)

Klockan i Tyska kyrkan slår tio långsamma slag. Jag tar bort STÄNGT-skylten, låser upp och står med kaffekopp i hand en stund på Västerlånggatan. Ett fint regn faller, det är grått och dunkelt i gränderna och knappt en människa i sikte. En ilsken glassbil backar högljutt tillbaka mot Slottsbacken, ty Gatukontoret har grävt ett hål mitt i gatan men glömt att sätta ut den trekantiga gubben som gräver-skylten.

Jag föreställer mig att någon som sökt skydd från regnet inne på Espresso House mitt emot lyfter blicken och drar slutsatsen att mannen där på andra sidan gatan med kaffekoppen i handen inte kommer att få några kunder den här förmiddagen. Kanske känner hen ett stygn av medlidande. Stackars bokhandlare. Men. Det finns alltid, alla dagar i veckan, morgonpigga män med barnvagnar.

Det är enkelt att bevisa. Välkommen valfri morgon till Sf-Bokhandeln och se själv. Vi har minst två ensamkommande män med barnvagn i butiken varje förmiddag. Som parkerar fel bland böcker och prylar och artikulerar högljutt allt de ser. Den här farbrorn heter DARTH VADER, och det lilla gröna gubben här är YODA. Nej, inte ÅDA. YÅÅÅÅÅÅÅDA! Som sedan smiter upp på spelavdelningen för lillan råkade visst mot alla odds somna. Ursäkta, jobbar du här? Kan du hålla ett öga på Leia? Klart att jag kan.

Och jag säger inte: Du lurar dig själv, du pappa med barnvagn mitt livet. Reglerna är annorlunda, du har bara inte upptäckt det ännu. Och du har redan införskaffat expansionen, men inte till Eldritch Horror Board Game som du så ömt håller i famnen, utan till själva livet så som du trodde att det var. Brädspelet kommer att packas upp men inte spelas, inte på den här sidan om dagistillvaron i alla fall, de gamla gudarna får ostört fortsätta slingra tentakler över världen.

Men var inte rädd. Fortsätt YÅÅÅÅÅDA! dig, rulla vagnen och följ med glädje expansionens nya regler genom livet. Då kommer du en dag att hitta Eldritch Horror-lådan på vindsförrådet, bära ned den och titta på frågande lilla Leia som nu har blivit stor. Och hon kommer att se den nästan självlysande glädjen i dina ögon och nicka jakande. Sedan sitter ni bland mystery- och researchkort och tillsammans – äntligen! - besegrar de gamla gudarna och räddar världen från mörkret.

Maths

Johan och Andres har varit på spelmässa i Essen
:

The Essen Spielmesse was held this last weekend, it is the worlds largest convention for board and card games. Every year the convention draws over 150,000 gamers and reporters from around the world to play, demo, buy, sell and overall immerse themselves in the world of tabletop gaming. I, along with my colleague Johan from our Malmö butik were on the scene and I want to share with you a few of my Highlights as well as upcoming games I was happy to demo. 

The Magic The Gathering Strategy Board Game was announced at the fair on the very first day and was available to demo in a prototype form. When I heard it was being demoed I made it a priority to get a game in. To best describe the game play I would say its like Wizard's previous HeroScape and Dungeon Command with a bit of Magic spell play thrown in for good measure. Each player takes a Planeswalker and summons squads specific to their faction, they also have a hand of cards that they may cast to manipulate things. Players of Magic will be very familiar with the cards and abilities as many of them were adapted from the card game to fit this new style of game. I loved the game, even though the rules and abilites were obviously still in development and not playtest well yet. The game is set to release at GenCon 2015, and I can't wait. 

Star Realms is a small deckbuilding card game from White Wizard Games. If you've ever play a game like Dominion then you will know the rules and game play right away. This was a game that Johan and I heard about due to the buzz it generated at GenCon back in August. When we stumbled on the booth we knew we had to get a demo in. After a few turns we knew that this was a spectacular game. It's a simple and elegant little card game and a great introduction to the deckbuilding genre. I guarantee you we will get this in as soon as we can and demos when we can in the Stockholm butik. 

Warhammer 40,000: Conquest is the most recent LCG from FFG and the latest game by Eric Lang. After my first play I am convinced Eric Lang is a master designer. Here he offers familiar mechanics fine tuned and offered in an amazing presentation and perfect use of mechanics and theme. Johan brought his personal copy to play during down time or off hours this weekend, and I'm so very glad he did because it was sheer brilliant. 

The Battle at Kemble's Cascade sold out on the very first day of the convention. Before going to the convention this was on my MUST play list because of the theme. The game adapts classic arcade space shooters, if you've ever played Galaga, R-Type, Gradius, or even Space Invaders then this game will tug at your nostalgic heart strings. Players play as space pilots and you simply shoot other ships and aliens, each turn the bottom row “scrolls” and is removed and a top row is added, after a number of rows a final level boss is added and players compete to shoot the boss down. Every time Johan and I walked by the Z-Man Games booth in hopes of a demo it was always full with no sign of it being free. But fate was on our side as on Saturday night we went to a game night at a hotel and both the designers were there and gladly gave us a personal demo of the game. 

Johan and I played many many game at Essen this year, and we hope to have some of them in the store as soon as we can. Until then, game on. 

Andres

Cthuluida spel

Ulf tipsar på spel med hög tentakelkvot.

Det som dväljs i djupet kommer alltid kännas främmande för oss landkrabbor. Det som är främmande skrämmer ofta och det var, kan tänkas, det som gjorde Lovecrafts skapelse Cthulhu så … onämnbar? Evig? Det är inte dött som evigt vilar, och med underliga eoner kan ock Döden dö. Eller nå´t. 

Utan tvekan är Cthulhu en vansinnigt inflytelserik litterär skapelse med tentakler som når till allt från dataspel till serier till överkonsumtion av sushi och brädspel. Vi har tillochmed börjat gulla till kreaturet och skämta om det, kanske i ett fåfängt försök att avtrubba den kosmiska skräck denna vansinnets härold väcker. Kanske. För mig har Cthulhu sedan jag först läste om förekomsten av en sovande gudom på havets botten alltid fungerat mäktigt kreativt. Fantasin går i högvarv, historier och hugskott skjuter runt i sinnet som om synapserna fått fnatt och mardrömmarna är bara en sen kvällsmacka bort. 

Det mest fantasieggande spelet jag känner till med tentakeltem… f´låt Cthulhutema, är Call of Cthulhu. Det är ett rollspel som likt Cthulle själv överlevt allehanda katastrofer och omvälvningar och väl värt ett försök om ni inte har prövat det. Det kan vara en mycket oförlåtande spel, framförallt med en regelhård spelledare men om spelarna alla är åtminstone något bekanta med Lovecrafts fäbless för att ta livet av sina protagonister eller göra dem galna så kommer alla att gilla det. Det går också att ge det en aningens mer ”hjälte-känsla” om spelgruppen skulle föredra det. Är det mera ”drakdödande” fast i modernare tappning som föredras rekommenderar jag dock hellre Savage Worlds Realms of Cthulhu eller World War Cthulhu då bägge två helt enkelt känns och spelas något mer actioninriktat. (Och psst, har ni inte läst Laundry files av Charles Stross så gör det. Roligt och läskigt på en gång) Fast kom ihåg att en k-pist inte räcker långt mot multidimensionella varleser. Bara ett tips…

Rollspel i all ära, säger du nu, men jag vill ha spelplaner! Ge mig spelplaner och en taktil upplevelse, jag vill bli berörd av hans (nudliga bihang!)

Jag rekommenderar glatt och med ett dolt djuphavsleende i så fall Fantasy Flights mycket välgjorda Eldritch Horror vari spelarna ikläder sig rollen som bålda äventyrare. De har alla en aning om att allt inte står rätt till och far jorden runt för att undersöka sanningen och förhindra att en Ond Gudom tränger in i vår verklighet och därmed avslutar vår usla existens. Ibland går det bra, ibland inte, men spelet är spännande och har ett mycket smidigt regelsystem där det märks att FFG har lärt sig av sina tidigare exkursioner till Cthulhuversat. 

Det finns också tydliga Cthuhuvinklingar och blinkningar i andra spel, King of Tokyos Kraken har tydliga släktdrag med farfar Cthulhu och den klassiska Illithiden/Mindflayern (sinnesflåaren?) är egentligen bara mindre men minst lika ond. Från ett ytlevande perspektiv alltså. Hen har säkert små telningar därhemma som ligger och gnyende väntar på att få hem en frontallob eller två.

Och vi har också ett spel från Twilight Creations, de som skapade Zombies! ! ! och det är ju intressant... Spelet Cthulhu!!! Hastur la vista baby kan ha mer att erbjuda än bara ett ordskämt.

Stjärnklart

Ola har läst Stjärnklart av Lars Wilderäng, en bok om Sverige under och efter kollapsen.

Fenomenal undergångsskildring!

Hur länge skulle du, och samhället, klara ett strömavbrott? Har du funderat på hur beroende vi är av datorer? Vad skulle hända om elektroniken började att fallera?

Lars Wilderäng, som med sina kritikerrosade säkerhetspolitiska actionthrillers Midvintermörker och Midsommargryning pekar på ett möjligt utfall av en allt aggressivare rysk territorialpolitik, delar i sin nya roman Stjärnklart ut ytterligare örfilar till nedmonteringen av den svenska beredskapen, nu den civila.

Inte sedan Jersilds ytterligt realistiska efter-kärnvapenkrigsskildring Efter floden (1982) har ett svenskt katastrofscenario presenterats med sådan obeveklig saklighet. Stjärnklart är en lika spännande som nyttig påminnelse om vårt "effektiva" samhälles sårbarhet och förlorade färdigheter, och skänker bättre förståelse för världens krishärdar och misär.

Och detta är bara början...