We Have Lift Off

Hej, jag heter Glenn Petersen och jobbar i Göteborgsbokhandeln. Varför gör jag nu det? En dum fråga om man är det minsta nördig (vilket jag tror att många som läser denna blog är), men ändå. Så här är det: när jag som liten pilt hade lärt mig att läsa, och upptäckt att det var mycket roligare än det mesta som livet i övrigt bjöd på, skaffade jag mig ett lånekort på Värnamo Stadsbibliotek. Inom kort hade jag fått upp farten och lånade typ en halv hylla i veckan. Det var helt klart ett fall av kvantitet före kvalitet. Men som fallet ofta är med sådana ting, utkristalliserades det efter hand vissa preferenser. Påfallande ofta fastnade jag för B. Wahlströms gröna ryggar. Biggles, Alfred Hitchcock och tre deckare löser mysterier, Bröderna Hardy, Dante och Tvärsan. Ja, man blir nästan lite nostalgisk av bara namnen.

Nästa avgörande steg inträffade när jag hittade Robert A Heinleins Egen rymddräkt finnes. Det här var kul. Det gav vad jag många år senare skulle lära mig hette ”Sense of Wonder”. Hade de fler böcker av Heinlein? Ja, det fanns en som hette Vintergatans son. Den gav mig samma känsla. Redan här var jag fast. Ett svårartat beroende grundlades. Jag lärde mig att detta var något som kallades Science Fiction. Det dröjde naturligtvis inte länge innan barn- och ungsdomsavdelningen var rensad på SF. Det var dags för vuxenavdelningen. Där fanns det till och med en särskild SF- och Fantasyhylla. Lycka!

Men säg den lycka som varar. Även med ett antal omläsningar, räckte hyllan inte länge. Men en dag när jag botaniserade i hyllan för att se om något nytt trillat in, såg jag en annan ung man stå där i samma ärende. Det var Maths, som var med och drog igång Stockholmsbokhandeln i sin nuvarande form. Ja, sedan gick det bara utför i ett allt tyngre beroende. Sam J Lundvall hade fått fart på sitt Delta förlag och alla mina veckopengar hamnade där.

Genom Delta kunde man också köpa amerikanska Daw-pockets. Där började lockelsen med engelskspråkig SF. Men först återvände jag till biblioteket. Visst hade de engelskspråkig SF! Första boken – Clarkes A Fall of Moondust - gick väldigt knackigt och jag var nära att ge upp, men andra boken – en novellsamling av Shekley - var på en lite lättare engelska, och sedan fanns det ingen återvändo.

Sedan dess har jag på min väg alltid haft sällskap med kilometerlånga glittrande rymdskepp, nykromade blanka robotar och min blick har varit fast förankrad vid fjärran galaxer.

-Rymdkadett Glenn