Shoestring och Fisk är legoknektar. De skyddar resande i de farliga Territorierna, nykoloniserade områden där de högresta vaettir, traktens utomjordisk vackra och nästan odödliga urinvånare, dödar urskillningslöst i sina räder. Nu har Shoe och Fisk hyrts för att vaka över en demondriven hjulångare på väg upp längs en mäktig flod. Ombord finns territoriets guvernör och hans söner och döttrar på en resa vars syfte vi får veta mer om först en bit in i historien. Guvernörsfamiljen är rumersk, bördiga från den gamla världens centralområde. De tillhör kolonialeliten och anser sig stå över vanliga dödliga som Shoe och Fisk. Särskilt ser de ner på Shoe, som är tilll hälfen dvergar. Hans mor tillhör det mycket långlivade dvärgfolk som bebor Territoriernas bergsområden.
Det här är alltså fantasy. Vi har dvärgar och
alver (vaettir är i praktiken väldigt vildsinta alver) och demoner. De
två huvudpersonerna har mycket gemensamt med Warhammers Gotrek och
Felix, eller Fritz Leibers Ffahrd och Grey Mouser. Berättaren är Shoe
själv, som vi anar har gripit efter pennan långt efter det att
händelserna i boken utspelade sig.
Men till formen är The Incorruptibles snarast en vilda västern-roman,
eller kanske ska vi säga weird west. Alla som någon gång spelade
rollspelet Deadlands känner igen sig i rumernas demonteknologi, som har
mycket gemensamt med ghost rock från Deadlands, inklusive förmågan att
korrumpera själen. Fisk är en hellfire-pistolero som inte bryr sig om
sin själs hälsa, medan vännen Shoe föredrar att slåss med kallt stål.
Vaettir har drag av prärieindianer och området där hjulångaren passerar
skulle lätt kunna tas för området öster om Klippiga bergen någon gång
under sent 1800-tal.
The Incorruptibles är, som ofta när det handlar
om vilda västern, en ganska långsam historia. Det tar en bra stund innan
vi inser varför guvernörsfamiljen reser upp längs floden, och förstår
att resan har storpolitiska implikationer. Jacobs ger läsaren smulor av
information om världen, det förflutna och dramats personer under
läsningens gång. Det är välskrivet och skickligt strukturerat ... och
våldsamt. Det lemlästas, skalperas, torteras och mördas friskt och
scenerna där rumernas demonteknologi visas upp är riktigt
skräckfilmsmässiga.
Många är (kanske med rätta) misstrogna inför en
bok som blandar olika genrer hej vilt. Västern + romersk
alternativhistoria + demonteknologi + alver + dvärgar. Kan det bli bra?
Ja, det kan det! Jacobs lyckas smälta ihop alla olika element till en
väldigt lyckad helhet. Till stor del tror jag att det är det
alternativhistoriska elementet som gör att det fungerar. Hade Jacobs
bara tagit olika romerska begrepp och stoppat in i en fantasyvärld hade
jag förmodligen skakat på huvudet. Nu blir hela romanen ett pussel där
jag undrar vad som har hänt för att en så här märklig värld ska ha
kunnat skapas. Jacobs själv vill inte kalla The Incorruptibles en
alternativhistorisk roman, utan säger så här:
- I like to describe my approach to writing
“alternate history” as history three steps to the side, two steps back,
and dressed in a Halloween costume.
Slutet öppnar sig för en fortsättning, och jag
kommer helt klart att läsa nästa del i serien. Jag har inte haft så
roligt med en fantasyroman sedan Richard Morgans The Steel Remains.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar