Ekologen Isherwood Williams, kallad Ish, är uppe i bergen en bit ifrån San Fransisco på en forskningsexkusion. Han bor där för sig själv i en liten stuga. Under en av sina utfärder blir han biten av en orm. Han lyckas ta sig tillbaka till stugan, men då han är en bra bit ifrån civilisationen, kan han inte ta sig till en läkare. Efter en tids feberdvala, vaknar han till sans igen. När han känner sig tillräckligt säker på sig själv, sätter han sig i bilen för att ta sig tillbaka till bebodda trakter igen. De mindre samhällen han åker igenom i början är helt tömda på människor, och det gör naturligtvis inte Ish särskilt lugn. Till slut bryter han sig in i en butik som säljer tidningar, och kan läsa om katastrofen som inträffat medan han låg i feber.
Världen har drabbats av en virusburen epidemi, som i hög takt slagit ut mänskligheten. Ish undrar länge om han är den ende som överlevt. Men när han åter kommer till San Fransisco stöter han på enstaka överlevare. Ingen av dem är dock människor som han har någon lust att umgås med ens i denna situation. Han beslutar sig istället för att bege sig tvärs över kontinenten i sitt sökande. I brist på bättre sätter han New York som mål för sin färd.
Boken smyger sig fram i sakta mak och efterhand träffar Ish på folk han vill umgås med, och vi får se en långsam återuppbyggnad av mänskligheten med många motgångar på vägen. Ish försöker i det längsta undervisa de nya barnen i att läsa, räkna och i geografi. Med tiden ses gamlingarnas åsikter och kunskaper som förlegade och artefakterna från den gamla civilisationen slutar en efter en att fungera. Ish inser vart utvecklingen är på väg och lär ut hur man tillverkar pil och båge, och lär ungdomarna att jaga med de nya vapnen.
Ish är nu gruppens sista överlevande från den gamla civilisationen, och kallas allmänt för Den siste amerikanen. Seniliteten börjar ansätta honom och de klara stunderna blir allt färre. I en av dessa inser han att den gamla civilisationen nu är helt borta, och att en ny ersatt den. Han hoppas bara att den inte skall göra om alla våra misstag på sig väg.
Earth Abides är inte någon actionroman. Här finns inga läderklädda motorcykelgäng a la Mad Max, inga strålningsskadade mutanter eller stamkonflikter. Stewart har skrivit mycket utifrån ett ekologiskt perspektiv och kan i långa stycken ses som en stilla meditation över ekologins övergripande processer, och människans underordnade plats i den. "When anything gets too numerous it's likely to get hit by some plague". Detta gäller nu även människan. Boken är skriven i slutet av 40-talet, när det kalla kriget ännu var i sin linda, och Eter katastrofen ännu inte blivit en igenkänd undergenre. Själv kan jag bara komma på en "undergång genom epidemi" som föregångare till Earth Abides. Jack London skrev The Scarlet Plague, som publicerades som följetong 1912. Han var också en av de tidigaste att skriva om ekologi, som var ett helt nytt forskningsfält på 40-talet.
Boken har funnits i tryck mer eller mindre oavbrutet sedan den först publicerades. Den har kanske inte gjort världens största intryck på eftervärlden, men bl.a. Stephen King säger att den var en inspiration när han skrev The Stand (Svensk titel Pestens tid).
Glenn Petersen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar