The Peripheral

I år firar William Gibsons Neuromancer 30-årsjubileum. Den kom att definiera en hel genre, cyberpunken, och målade upp en bild av framtiden som på flera sätt blev sann. Samtidigt visade den hur gräsligt svårt det är att spå i detalj om det som komma skall. Japan är som bekant inte den ekonomiska stormakten i världen. I The Peripheral handskas Gibson med frågor kring både framtiden och det förflutna. För också det förflutna är svårt för oss att tolka, och vår bild av det som varit förvids av viljan att peta in verkligheten i behändiga tankestrukturer och omforma en epok till en berättelse. The Peripheral utspelar sig i två tidsplan. 30-40 år in i framtiden börjar klimatförändringar, resursutarmning och politiska beslut maka världen mot en omfattande samhällelig och ekologisk kollaps. Ytterligare 70-80 år framåt i tiden, på andra sidan "jackpoten", som kollapsen kallas, görs en märklig teknisk upptäckt som kommer att förändra livet för otaliga människor.

Boken handlar till viss del om att resa i tiden och försöka förändra det förflutna, men till skillnad från många tidsresehistorier är inte The Peripheral en sedelärande berättelse om faran med att förändra historien. Snarare resonerar den kring vår förmåga att förstå - och påverka - det förflutna eller framtiden. Kan vi kliva ut ur våra låsta tankestrukturer och förstå en historisk epok på något meningsfullt sätt? Kan vi förändra den? Gibson besvarar delvis den frågan i romanens språk och struktur, där läsaren gradvis får upptäcka och tolka nya begrepp och sammanhang och fundera kring hur de kan sättas samman.

Det låter kanske lite abstrakt, men det är lätt att säga för mycket om The Peripheral. Det är en bok man helst ska upptäcka medan man läser. Den som vill uppleva boken helt utan ”spoilers” slutar lämpligen att läsa här.

Det hela tar sin början i Appalacherna, det ständiga bakvattnet i amerikansk film och prosa. För Gibson är det en slags hemkomst. Han växte upp i Wytheville, en liten stad i Appalacherna. Beskrivningen av det lilla countyt där krigsveteranen Burton och hans syster Flynne hankar sig fram på småjobb är välgjord och konkret. Droghandel är traktens stora industri, och det gäller att veta när man ska stänga öronen för att inte dras in i tung brottslighet. Syskonparet för en ojämn kamp för att få fram pengar till sin mammas mediciner. 

Både Flynne och Burton har ägnat sig åt professionellt datorspelande. Senast har Burton lejts för att spela ett märkligt spel i en diffus miljö. Han får förhinder efter att ha slagits med religiösa fanatiker och slängts i buren av ”Homes”, Homeland Security, som fungerar som en statlig militärpolis. Flynne tar hans pass i spelet och får se något som ser ut som ett mord, i något hon antar är London, men något är väldigt konstigt med både staden och mordet.

Det dröjer inte länge förrän Flynne och Burton kontaktas av ”spelbolaget”, företrätt av en nervös man vid namn Wilf Netherton, och varnas för att någon har skickat lejda mördare efter dem, någon som vill tysta vittnena till ”mordet”. Det blir början till en allt mer skruvad historia där Flynne, Burton och alla deras grannar dras in i ett märkligt ekonomisk vågspel som kan komma att förändra historien. Persongalleriet är färgstarkt: en svårt krigsskadad veteran som lever upp i mötet med futuristisk drönarteknologi, en hemlig agent med dryga hundra år på nacken och en storslagen agenda, ryskättade oligarker som har köpt upp halva det framtida London, knarklangare och småstadspoliser. Handlingen är i grunden en thriller av det gammaldags slaget – berättad i brottstycken som så småningom blir en helhet. Jag trivdes förträffligt ända fram till slutet, som precis som i Gibsons andra romaner kändes lite avslaget. Men det vad gör det? Vägen dit var definitivt värd pengarna.

Gunilla